Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg jippie! Här kommer fortsättningen på gårdagens inlägg, så om ni inte har läst det ännu så rekommenderar jag er att läsa det inlägget först, eftersom då får ni koll på hela sammanhanget, annars så blir det nog lite svårare för er att hänga med. Personligen så har jag alltid varit väldigt tveksam till att jag har Dyslexi överhuvud-taget och det har jag faktiskt gjort enda sedan jag fick den diagnosen, när jag var i 20 års åldern. Dom främsta anledningarna till mina all-varliga tvivel på att den diagnosen är rätt i mitt fall, det är att jag alltid har varit väldigt bra på att stava ord och jag är även väldigt bra på att läsa om texten är tillräckligt stor! När jag äntligen fick genomgå min NPF utredning så talade jag klart och tydligt om för neuro psykiatrikern som skulle genomföra utredningen att jag behövde ha större text på grund av min grava synskada så att jag skulle se texten som jag skulle läsa för att få reda på om jag hade Dyslexi eller inte?
/ Moster Rasta Hanna!