Det finns inga hinder det finns bara möjligheter!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg jippie! Idag så har jag varit på min sånglektion den gick toppen precis som vanligt, men färdtjänstbussen dök aldrig upp, så att jag fick ”rulla hem för egen maskin” istället tur att det inte regnade. Varför finns det inga snygga regnskydd för oss som sitter i elrulle som inte läcker in vatten.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. När jag sitter härinne i min lila ”blogg grotta” och skriver någonting på min älskade portabla dator, så får jag chansen att samla mina tankar helt och hållet i min egen takt, eftersom mina assar faktiskt har ett rum här hemma i min lägenhet, så dom är alltid inom hörhåll under tiden.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Idag så tänker jag ta upp ett viktigt ämne både för mig och många andra funkisar, så häng gärna med. Det handlar helt enkelt om att man behöver ha riktigt bra förebilder att se upp till, som faktiskt är i samma situation som en själv redan när man växer upp. Jag är väldigt glad och stolt över att jag äntligen kan vara den positiva förebild för andra som jag alltid har velat bli genom den här bloggen.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att inleda ännu en ny månad här på min nya älskade blogg jippie! Ja, jag tycker att det faktiskt är väldigt skönt att ”jag inte alls behöver känna mig jagad av det skrivna ordet” på samma sätt som jag har gjort längre och det är tack vare att jag får alla mina inlägg upplästa för mig under tiden som jag skriver dom. Det här sättet är något helt nytt för mig.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Dagen till ära så kan jag ganska nöjt konstatera att dom senaste två veckorna här på min nya offentliga blogg har verkligen gått undan. Det tycker jag är väldigt häftigt, eftersom jag äntligen kan sitta och uppdatera den i min egen takt precis som alla andra bloggare som är offentliga gör. Även om jag skriver lite långsammare än vanligt, eftersom jag bara kan använda mig av ”den gamla hederliga pekfingervalsen när jag skriver på min älskade portabla dator. Den främsta anledningen till det är att jag har mina spatt” att kämpa emot hela tiden, varje dag år ut och år in.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg jippie! Jag har alltid haft en dröm om att kunna skriva och publicera inlägg, om min egen vardag på ett tillgängligt sätt och jag har alltid velat kunna göra det i samma takt som jag har tänkt ut dom enda sedan 2007! Det känns som att jag verkligen lever min dröm genom den här bloggen nu! Tack för allt erat positiva stöd som ni redan har gett mig för den. Det värmer verkligen mig.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Idag så har jag varit i plugget och det gick bara bra, men på hemvägen så var det samåkning kors och tvärs över hela stan innan jag kom hit hem och jag äntligen kunde ”gå på ett visst ställe.” Ska det verkligen vara så? Själv så tycker jag i alla fall att det är ohållbart!
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Jag ser faktiskt mig själv som en överlevare, eftersom jag är tio veckor förtidigt född! Redan när jag var liten, så bestämde jag mig för att jag skulle fortsätta att kämpa på alla sätt och vis som jag skulle kunna göra det på.
/ Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Personligen så känner jag faktiskt att jag har hittat ”nyckeln till min framtid,” det är tack vare att jag äntligen har fått mitt hett efterlängtade talstöd som ett synhjälpmedel till min älskade portabla dator nu! Ja jag vet att jag tjatar om det.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Jag har alltid känt det som att: Jag har varit jagad av det skrivna ordet genom åren. Det beror på min grava synskada, som jag bara ”råkar ha fått i livets lotteri.” Den har inte hindrat mig ifrån att skriva själv!
/ Moster Rasta Hanna!