Det finns inga hinder det finns bara möjligheter!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg och det kommer nog att bli långt. Jag får ofta frågor om: Hur kommer det sig att du har blivit så pass stark som du har blivit? Jag tror att det hänger ihop med att jag accepterade min egen situation fullt ut väldigt tidigt. Dessutom så har jag alltid haft mitt enorma tålamod och min enorma envishet och min enorma kämparglöd!
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Idag så känns det som att ”orden bara kommer att flöda över skärmen” helt och hållet i mitt eget tempo precis som vanligt nu för tiden. Ja, jag vet att jag tjatar väldigt mycke om mitt älskade talstöd som jag äntligen har lyckats att få det utskrivet som ett synhjälpmedel till min älskade portabla dator i mina inlägg, som jag publicerar här på bloggen för tillfället.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att inleda ännu en ny vecka här på min älskade blogg jippi! Det är helt otroligt vad mycke mitt talstöd faktiskt har underlättat för mig och mitt skrivande, bara på den här korta tiden som jag faktiskt har haft det.
/ Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Idag så kommer jag att ta upp ett av dom ämnena som jag verkligen ”brinner för,” så häng gärna med! Det gäller naturligtvis fördomarna mot oss som bara ”råkar ha blivit funkisar på ett eller flera sätt i livets lotteri,” som tyvärr fortfarande existerar i dagens samhälle! Själv så upptäckte jag ganska tidigt att: Vissa människor både tittade på mig och pratade med mig på ett annorlunda sätt.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Jag tycker att det är väldigt skönt att: Slippa och skriva under någon som helst tidspress, eftersom mina spatt” ökar i intensitet på ett markant sätt om jag är tvungen att göra det. Angående att: Jag är gift med min älskade portabla dator, så har jag faktiskt flera år att ta igen när det gäller mitt skrivande.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Jag tycker att det är jättehärligt med fredag och jag just kommit hem från plugget! Min älskade portabla dator surrar hemtrevligt precis som vanligt nu för tiden. Min pojkvän tycker att: Jag är gift med min portabla dator nu mera!
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Jag har alltid vetat om att jag har varit väldigt bra på att formulera mig både i tal och i skrift, men på grund av min grava syn skada som jag bara ”råkar ha fått i livets lotteri,” så har jag haft väldigt svårt att visa upp min talang för andra. Det har varit jävligt frustrerande för mig genom åren, eftersom jag alltid har sett allting runt omkring mig i text precis som en konstnär ser allting i bilder som hon eller han vill måla. Här ser ni resultatet av min långa kamp!
/ Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg jippie! Jag är van vid att ha assistans dygnet vid det här laget! Det är faktiskt den som får den fysiska delen av mitt liv ska fungera.
/Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Idag så har jag fått en fråga ifrån en av mina trogna följare via mail. Varför inleder du nästan alla dina inlägg på samma sätt? Mitt svar är: Det är min signatur.
/ Moster Rasta Hanna!
Nu så är det dags för mig att inleda ännu en ny vecka här på min älskade blogg jippie! Jag har blivit mycke tryggare i min roll som en stark förebild för andra ”funkisar” via min blogg enda sedan starten i januari i år. Det är tack vare att jag ”slipper att kämpa mig blå,” för att jag överhuvudtaget ska kunna se vad det står på skärmen längre. Nu får jag allt som står på skärmen uppläst för mig, vilket underlättar otroligt mycke för mig.
/Moster Rasta Hanna!