Hej hopp!

Nu så är det äntligen dags för mig att skriva dagens inlägg jippie! Ja jag genomfört min egen lördags rutin, precis som vanligt så ni kan vara lugna! Tack vare att jag  har mitt enorma tålamod och min medfödda ”stora portion av envishet,” så har jag kommit så här långt som jag faktiskt har gjort med min älskade blogg! Jag vet att jag har tagit upp det här ämnet förut.

/ Moster Rasta Hanna!

Hej!

Nu så är det äntligen dags för mig inleda ännu en ny vecka på mitt allra första längre skrivlov här på min älskade blogg jippie! Ja, jag stortrivs verkligen med att vara en offentlig funkis bloggerska och jag har hittat mitt kall här i livet! Det har funnits människor som jag har stött på i olika sammanhang, som faktiskt har tyckt att jag  inte borde skriva mina inlägg själv, eftersom jag skriver alldeles för långsamt.

/ Moster Rasta Hanna!

Hej igen!

Nu så är det dags för mig att avsluta årets upplaga av Stockholmsveckan här på min älskade blogg. Idag så kommer jag att ta upp ett av dom ämnena som jag verkligen ”brinner för,” det handlar naturligtvis om  assistans förstås! Det finns fortfarande vissa människor som på fullt allvar anser att: Assistansen bara är en Guldkant på våran vardag! Det stämmer absolut INTE!

/Moster Rasta Hanna!

Hallå där!

Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg. Idag så känns det som om att jag verkligen behöver skriva av mig så häng gärna med… Det är fruktansvärt jobbigt att ha en assistent som helt plötsligt kommer på sina egna regler om hur hon tycker att jag ska leva mitt liv! Det blir väldigt obehagligt att vara i beroendeställning!

/ Moster Rasta Hanna!

Hej igen!

Nu så är det dags för mig att skriva dagens inlägg jippie! När jag sitter här- inne i min lila ”blogg grotta” och jag kan skriva och publicera mina inlägg helt och hållet i min egen takt, då känner jag mig helt självständig, även om jag alltid behöver ha någon av mina assar inom hörhåll. Jag lärde mig väldigt tidigt att jag behövde hitta någonting som jag kunde sysselsätta mig själv med, så att jag skulle kunde vara ifred en stund, för att jag inte skulle bli helt tokig.

/ Moster Rasta Hanna!